Vad är Le parkour?
Le Parkour, art du déplacement och freerunning är ett dicplin som bygger på rörelse, rörelse med ett syfte bakom. Parkour handlar om att ta sig genom alla olika sorters miljöer med endast kroppen som hjälpmedel. Att förflytta sig från en punkt till en annan, från A till B, på ett så snabbt, effektivt och kontrollerat sätt som möjligt. För att göra detta måste man hitta nya lösningar för att ta kunna ta sig över de hinder man stöter på, vara kreativ i sitt tänkande och anpassa teknikerna efter hindren och omständigheterna. Fysiskt sätt är parkour påfrestande för kroppen då den får utstå påfrestningar av många olika slag. Därför är det viktigt att hålla sig i fysisk topptrim, och utveckla sin fysiska potential utifrån sin förmåga för att skydda kroppen. En utövare av parkour kallas traceur (man) eller tracesus (kvinna)
Le parkour kallas även för "konsten att fly" och "konsten att nå". För att illustrera vad parkour är föreställ dig att du blir jagad av ett lejon. I denna situation skulle de flesta människor, få panik, tappa kontrollen och springa planlöst. Parkour handlar om att ta kontrollen över denna situation, att alltid kunna ta sig framåt vilka hinder man än möter. Här möts idrotten med filosofin och blir ett. Parkour sträcker sig förbi det fysiska planet. Precis som när man utövar parkour stöter man även på hinder och problem i det vardagliga livet. Människan strävar efter att ta sig förbi dessa hinder vare sig det rör sig om en betongvägg eller en arbetsuppgift. Detta är nödvändigt för att kunna utvecklas som människa. Precis som i det vanliga livet så är det sällan som den lättaste vägen fram som är den mest effektiv inom parkour.
Självklart är det upp till var och en om man vill ta sig an den filosofiska sidan av parkour. För många börjar det som en lek, men ju mer man tränar desto större betydelse och inverkan får det på ens liv. För många förblir det endast en fysisk träning man utövar för att ha roligt. Det är inget fel med det då vi alla har olika mål med vår träning. Ett som är säkert är dock att parkour handlar om relationen mellan traceuren* och hindret. Det är aldrig den enskilda rörelsen som är det viktiga, det är att ta sig vidare, stunden mellan två hinder är lika viktig som hindret i sig.
Ej tävlingsinriktat
Parkour/art du déplacement/freerunning är och har aldrig varit tävlingsinriktat trots att det idag har annornats tävlingar som varit väldigt hårt kritiserade. Allt grundar sig på personlig utveckling och om att hitta sina egna svagheter, snarare än andras. Konkurrans pushar människor att göra saker som det kanske inte är redo för, för att tillfredsställa publiken. Detta kan i längden leda till långsiktiga skador. Parkour är unikt och tappar sin sanna mening om det blir en tävlingssport och om man bortser den alturuistiska kärnan av diciplinet. Det kan vara missledande för allmänheten och nykomlingar, samt att diciplinets kärna släcks, för att gynna företag som vill tjäna pengar, och ge och människor chansen att visa upp sig. En ny sport som kallas parkour/art du
déplacement/freerunning kommer kanske att spridas, men den sporten håller aldrig samma filosofiska motton och syfte längre. Sanning bakom detta diciplin ligger bortom show-off, spektakel och tävlingar.
Historia
Art Du Déplacement (''konsten att förflytta sig'') grundades på åttio-talet av nio tonåringar som senare kom att kalla sig ''Yamakasi'', som är Lingala, och betyder ''Stark kropp, starkt sinne, stark man'' därav var deras huvudmål inom träningen att vara en stark individ, både fysiskt, mentalt och etiskt.
Den 27 April 1875 föddes en man vid namn Georges Hérbert. Senare i sitt liv fick han vara med om något han sent skulle glömma. Som officer i den Franska armén under första världskriget blev han skickad till en stad vid namn St. Pierre. 1902 skedde ett kraftigt vulkanutbrott där och Hérbert blev den som varnade och planerade flykten flykten från byn, som resulterade att han räddade 700 människor.
Han blev djupt rörd och inspirerad av denna händelse, och började tro på atletisk skicklighet, mod och människokärlek. Efter kriget började han resa runt i världen och blev, när han var i Afrika, väldigt imponerad av människorna där, som var fysiskt starka, viga, snabba, uthålliga, explosiva enbart genom att andvända sig av naturlig rörelse. Det var vid denna tidpunkt som Hérbert började artbeta på sin träningsmetod som senare kom att kallas ''methode naturelle'', den naturliga metoden. Han myntade mottot ''Etre fort pour être utile'' som betyder ''Var stark för att vara användbar.'' Hérbert blev inte bara inspirerad av Afrika, utan även av de gamla Grekiska gymnasierna (med gymnasium menas en institution för kroppslig träning, inte en vanlig skola). Han var även imponerad av den populära metoden av fysisk träning i Sverige.
Målet i methode naturelle var att bli fysiskt stark, kunna röra sig snabbt, hoppa, klättra, balancera på ostabila objekt, kunna kasta, lyfta, simma och försvara sig. Mentalt var målet att få energi, vilja mod och att alltid var lungn. Den fysiska träningen skulle utföras på en bana på några hundra meter upp till cirka 1 km och det skulle utföras på en okänd och bestämd väg ute i skogen. Detta är historien bakom parcour du combattant, vad vi i Svensk folkmun idag kallar hinderbanan.
Familjen Belle & Yamakasi
Raymond Belle gick med i armén vid en mycket ung ålder. Raymonds stora passion i livet var idrott och kom under tiden han var med i armén i kontakt med parcour de combattant, dvs hinderbanan som var en väldigt viktig del i armén och som kunde vara livsavgörande eftersom man var tvungen att vara kapabel till att röra sig snabbt genom djungeln.
Raymond lade ned all sin lediga tid på att träna på hinderbanan och vann till slut flera titlar i denna träningsform. När han skickades tillbaka till Frankrike efter Vietnamkrigets slut fick han senare en son, David. Dock fortsattade Raymonds träning i den naturliga metoden även efter kriget och med sin otroliga fysik och mentalitet började han jobba för den militära brandkåren i Paris och blev snart en del av deras elitstyrka, som tog sig an svårare och betydligt farligare jobb. Han fick flera medaljer och utmärkelser och deltog i de svåraste uppdragen.
Raymonds Belles, son David Belle, började få inspiration av sin far och började snart väva in hans rörelser i sina lekar. Det som började som en lek blev snart till träning och David blev ständigt uppmanad av Raymond att träning inte bara skulle ske för det fysiska syftet utan att det också skulle kunna bidra till nytta i livet, både för sig själv och andra. David blev även mycket djupt inspirerad av sin farfar, Albert Kitten, som framkallade passion för heroism och att hjälpa andra människor.
1988, när David var 15 år, lämnade han skolan och flyttade till Lisses där han någon gång under 1980-talet skaffade sig några vänner som hade samma passion för träning. De åtta vännerna var Yann Hnautra, Williams Belle, Laurent Piemontesi, Sebastien Foucan, Guylain N'Guba Boyeke, Charles Perriere, Malik Diouf och David kusin, Chau Belle och de började att träna med David.
Tanken kring deras träning började bli ''att ta sig från en punkt till en annan, så fort som möjligt oavsett hinder'' och snart kallades deras träning för ''Art du deplacément'' som betyder ''konsten att förflytta sig.'' Efter tidens gång började de utveckla sig fritt och mer och mer akrobatik kom till i deras träning, eftersom de hade bakgrunder i både gymnastik och kampsport.
David hade en annan åsikt om träningen och det var att den skulle vara användbar för människor i verkliga livet. Därav myntade, enligt David själv, hans Hubert Kounde ordet parkour (från Hértbertsparcour du combattant) som idag håller samma filosofiska motton som art du déplacement, samma träningsmetod, samma historia, grundat av samma människor, men som fokucerar på 'nödvändiga', simplare rörelser som skall kunna tillämpas i bland annat nödsituationer. Akrobatiska rörelser som volter, saltos, hopp med snurr etc. och liknande ansåg han oanvändbart. Idag lär David ut parkour bland annat till brandkåren.
Namn
Art Du déplacement
Det första och förmodligen mest ''korrekta'' namnet av diciplinet.
Det betyder ''Konsten att förflytta sig''.
Parkour
Namnet parkour myntades av Hubert Kounde enligt Belle själv och användes först 1998. Parkour betyder ungefär ''bana'' eller ''rutt''
Freerunning
Användes för första gången 2003 i dokumentären ''Jump London''. Namnet användes för att lättare kunna komminucera och tilltala den Engelska publiken. Idag är freerunning, märkningsvärt i Sverige, istället en synonym för en blandning mellan parkour/add och gatuakrobatik.
Parcouring
Namnet myntades av Kultos International Ltd, för att de skulle kunna få en copyright på namnet och kunna annordna det första ''världsmästerskapet'' i parcouring. Detta blev hårt kritiserat eftersom de utnyttjade parkour och förstörde diciplinets sanna mening.
''Understand that this art has been created by few soldiers in Vietnam to escape or reach: and this is the spirit I'd like parkour to keep. You have to make the difference between what is useful and what is not in emergency situations. Then you'll know what is parkour and what is not. So if you do acrobatics things on the street with no other goal than showing off, please don't say it's parkour. Acrobatics existed long time ago before parkour''.
—David Belle
"Parkour, L'art du deplacement, freerunning, the art of movement... They are all the same thing. They are all movement and they all came from the same place, the same nine guys originally. The only thing that differs is each individual's way of moving". —Yamakasi
SUMMERING KRING NAMN
Ders åsikter är en aning splittrade och idag tränas parkour på ett annat sätt där träningen bör vara focuserad och tillämpad på ett sätt som kan vara användbart i nödsituationer. Dock är art du déplacement och parkour i princip samma sak, som delar samma filosofi, samma historia och är grundat av samma nio människor David Belle, Yann Hnautra, Williams Belle, Laurent Piemontesi, Sebastien Foucan, Guylain N'Guba Boyeke, Charles Perriere, Malik Diouf och Chau Belle. Det viktiga är inte namnen, utan att utan att man hittar sitt induviduella sätt att röra sig på.
Träning
Det är bra att träna Parkour både för sig själv och i grupp. I grupp är det lätt att få råd, andra människor kan komma med tips och synpunkter på vad man gör och hur man rör sig vilket ofta är till stor hjälp. I grupp blir det ofta att man går runt från spot* till spot och tränar mer enskilda rörelser. Att repetera rörelser om och om igen är mycket viktigt, det tar tid för kroppen att lära känna en ny rörelse och desto fler gånger man utför en rörelse ju lättare är det att utföra den felfritt och på reflex. Målet är att kunna röra sig lika obehindrat som vatten. Att kunna ta sig framåt utan tvekan, att kunna glida framåt utan att behöva stanna. Därför är det mycket bra att träna själv, att gå ut och springa längre rundor där man försöker att inte stanna upp. Att bara glida fram, välja sin egen väg framåt. Man får för den sakens skull inte glömma att om man stöter på nya hinder att alltid kontrollera deras hållbarhet. Säkerheten måste alltid komma i första hand.
Denna träning kan man även utföra i smågrupper i form av "följa John". En ledare väljer en väg framåt som de andra följer. Att tänka på är att parkour är en individuell träning och man ska inte göra något man känner sig osäker på eller för att ens kompis klarade av det.
En annan känd träningsform är "PK Tag" vad vi svenskar brukar kalla för "kull". I en miljö fylld med hinder, tränar man sig att hålla sig undan faran (den som tar). Var dock alltid försiktig, denna form av träning leder lätt till skador om man låter adrenalinet rusa iväg. Låt dig aldrig pressas över gränsen, parkour handlar om att ha kontroll över situationen och vara medveten om sina begränsningar.
Den klassiska leken "inte nudda mark" är även den en utmärkt träning för parkour. Det leder ofta till mycket balansträning vilket är en av de stora grundpelarna bakom all parkourträning.
* Spot är en plats som är bra för Parkourträning, där det går att träna många tekniker på en och samma plats.
OBS
Tänk på att aldrig träna på ställen där du kan tänkas störa människor, eller på ställan som kan vara förbjudna att träna på. Detta är är både för vårt eget bästa och andras!
Filosofi
Som du kanske förstår handlar parkour handlar inte enbart om en handfull tekniker och de fysiska aspekterna. Det finns en filosofi som ska kunna leda dig som utövare för att stärka ditt innre.
Parkour/art du déplacement/freerunning är i grundat på tanken utveckla sin potential till att vara en stark individ, både fysiskt, mentalt, och etiskt. Alturism är en av grundkärnorna inom diciplinet som handlar om viljan att hjälpa andra oavsett om det gynnar en själv eller inte. Med de styrkor som varje individ har så ger det oss en möjlighet att hjälpa människor på ett eller annat sätt när det gäller vardagslivet.
Dessvärre så hindrar våra rädslor oss ofta från att göra vad vi vill i livet oftast helt oberoende på hur fysiskt starka vi är. Därför är en stark personlighet något att eftersträva Att våga uttrycka sin åsikter gentemot andra, att göra en arbetsuppgift i sitt jobb eller i skolan, att prata med den där personen... det är hinder och rädslor som går att ta lärdom av och övervinna, och genom att få en insikt och lära känna sig själv kan vi ta oss an utmaningen och kämpa med detta i resten av vårat liv.
Detta är kärnan inom diciplinet.
Låt dina rörelser vara fria.
|
|
